Min andra dag på jobbet bestod både av framsteg och motgångar. Det största framsteget var att jag vågade gå in i hissen själv. Två gånger dessutom! Jag är tuff som en AGA-spis! Motgångarna bestod helt i att jag tyckte att stadens ljud var ännu läskigare i dag än vad de var i går. Husse fick verkligen släpa mig fram i kopplet. Några gånger lyfte han helt sonika upp mig innan jag hann tvärvägra. Han förstod nog att jag skulle göra allt för att slippa gå förbi en läskig lastbil som stod och brummade eller gå över de där vägarna där stora stadsbussar kommer farande som galningar. Man kan nästan tro att de har en tid att passa. På jobbet kom verkligheten med alla ljud och intryck ifatt mig och jag sov som en stock mellan måltiderna och rastningarna. Pallade inte ens gnaga på mitt märgben mer än i några få minuter. Det var så skönt att återse det där parkeringsgaraget som egentligen är lite läskigt och att få hoppa in i min hundbur och gosa ner mig i mina filtar. Kör hem oss husse!
Inte ens kameran hann med när jag for in i hissen. När Ziggy rör sig står blixten stilla.
Den här stackaren hittade vi i Slottsparken. Tänk vad läbbigt att inte kunna vifta bort flugor från nosen med hjälp av en tass.
Att jobba är ett slitgöra, ett riktigt hundgöra om jag ska vara lite vitsig, men någon måste offra sig.
På kvällen kom min uppfödare Solveig och en av mina systrar på besök. Jag blev alldeles uppspelt och ville leka med syrran. Hon var inte lika inne på den linjen som jag. Envis som jag är accepterade jag inte hennes taskiga inställning till lite bus och lek. Var på henne som en igel och skällde. Till slut fick hon nog och sa ifrån på skarpen. Ingen vet om jag bet mig själv i läppen eller om syrran fick in en fullträff med sitt utfall mot mig, men efter tillrättavisningen från henne blödde jag från överläppen. Efter det tog jag det lugnt i flera minuter. Kan så här i efterhand erkänna att jag var övertrött och mest trimmade upp mig själv mer och mer genom mitt beteende.
Syrran har tagit min favoritboll. Tjejer alltså!
Precis efter det här ögonblicket gick jag för långt och syrran sa ifrån på skarpen.
Matte och husse fick låna ett trimbord och några olika saxar av Solveig. Det vet jag med bestämdhet för plötsligt slogs det upp ett trimbord i uterummet. Innan jag hunnit säga vad nu då blev jag upplyft och placerad på trimbordet. Järnspikar vad högt upp det var. Riktigt läbbigt! Fick lite godis av husse men ville inte hålla mig lugn när Solveig och matte började att klippa av mig pälsen. Protesterade så gott jag kunde men blev tillrättavisad flera gånger av Solveig och till sist insåg jag att mina protester inte skulle få ner mig från trimbordet. Jag kapitulerade och slappnade av. Det var rätt mysigt att bli ompysslad men för att ingen skulle tro att jag såsat till mig helt gjorde jag några halvhjärtade och icke framgångsrika försök att bli kvitt klippningen. Till min fasa noterade jag att så väl trimbordet som saxarna fick stanna kvar hemma när Solveig och syrran körde i väg. Anar att jag kommer att hamna på det där trimbordet flera gånger den närmsta veckan. Matte viskade något om duschning och schamponering till husse. Jag hörde det nog. Oj, oj, oj!
En bild före min första klippning. Se så fluffig och fin jag är.
Har du sett vad lugnt och fin jag är!
Precis som myntet har även en hund två sidor. Lite jobbigt.
Jaha, ska ni spara och sen stoppa en kudde till mig?
Efteråt är jag inte lika fluffig längre men minst lika söt ändå.
Ziggys tassavtryck 